-

Det värdefullaste jag har ägt det senaste tre månaderna är någoting jag har nattat på kvällen, pratat med, hållt om, kysst och älskat. Kentbiljetten i egen hög person. Den finaste papperslappen som någonsin besökt min finhylla. Nu är den igentligen ganska värdelös. För de flesta är den det. Det ända jag kan andvända den till nu är som en reminding om den bästa kvällen jag någonsin upplevt. Smart som jag är glömde jag den i mammas västa på väg in, och jag bröt mer eller mindre ihop innan jag ens kommit innomhus. En förjävla snäll portvakt fixade dock in mig senare. 20:58 intog Kent scenen med Taxmannen. Och jag rös, jag dog innombords av lycka och min gåshud vägrade att lägga sig trotts att det var helt psykat varmt bland allt folk. Halvägs igenom Mannen i den vita hatten fångade vi Martins handuk, vilken vi var tvungna att slåss för, och ja, hans svett luktar underbart.