-

Är man mänsklig tar man beslut över vad man ska tro och tycka om saker. Ibland gör man rätt och andra gånger gör man fel. Livet fungerar så. Däremot är det en ganska stor skillnad på vad som är rätt för en själv och fel för andra. Det kallas respekt och att respektera. Jag har gjort misstag och tagit beslut som jag ångrar jävligt hårt, men när man inte känner sig själv så bra som man önskar att man gjorde, får man räkna med att bli missförstådd. Alla dem fel jag har gjort står jag för, jag skulle aldrigt göra någonting så pantat som att ge vika från mina egna handlingar.

Även när jag var vaken sov jag. Jag har varit så trött. Då var det skönare att somna när jag kom hem än när jag vaknade tidigt i morse. Jag har lyssnat igenom nästan alla skivorna. The blinding, den var någonting väldigt fint. Äckligt bra. Näst intill oslagbart. Och så har jag har tapetserat klart min vägg med en massa fina bilder, texter och andra allmäna lyckopiller i pappersformat. Det fick lov att ta den tid det tog. Helt okej enligt mig. Känner inte direkt för att riva ner det.


Kent - På drift

Äckelsjukan tycks ha dämpat sig en aning, så jag ska pallra mig iväg till skolan allderles strax. Det kan ju inte ha varit så värst länge sedan jag började den här terminen. En och en halv vecka max. Och ändå har jag fått en hel del plugg att ta itu med. Det får man tycka lite vad man vill om. Lite läxor här och där och något prov nästa vecka. Jag är inte död än i alla fall. Over and out.
Rosetten är från Monki och jag vill gifta mig med den.

Jag vet hur man ska ta människor med strom. Jag sov nästan när det plingade på dörren, och gud vad irriterad jag blev. När jag var tillräckligt vaken för att förstå att det bara var jag hemma och bara jag som kunde få stopp på det eviga plingandet genom att släpa ner min sjuka kropp och öppna dörren reste jag mig och gick ner. Glad var jag verkligen inte. Jag slet upp dörren. Utanför stod en jättesöt liten plutt. En manlig sådan. Och gud vad rädd han blev. Vi skrek båda två. Sen ramlade han nerför trappen. Och jag asgarvade. Stackars liten.

Mina damer och herrar. Jag är smittad. Och smutsig. Och väldigt äcklig. Vinterkräksjukan har hittat mig.  Jag har legat i min säng och stirrat upp i taket från den stunden jag slog upp mina ögon i morse. Gått ner och spytt ett antal gånger. Tyckt synd om mig själv. Jag har i alla fall tapetserat klart min tråkiga och enformiga vägg med jättemånga fina bilder, så nu är den inte så tråkig längre. Inte tråkig alls.

För att inte tala om att det har varit kallt utomhus, har jag varit aningen kall själv (inte cool alltså, iskall). Jag har gått omkring och skakat iprincip hela dagen. Jag satt på Café Saga ett tag med Ruth, delade beksymmer och kaffe med varandra, svände förbi hos Tim och kollade på film. Jag föjde järnvägsspåret hela vägen hem, och det yrde så fint när tåget for förbi. När elektriciteten från ledningarna slogs mot snön sprakade det till så att hela himmelen färgades blå och vit. Det var förmodligen det finaste jag någonsin har sätt.

Hästpojken - gitarrer och bas, trummor och hat

En psyksnygg Sid Vicious (GRRRRRRRRRR). Känns som att jag kommer att använda den här. Typ varje dag i resten av mitt liv.

Klockan tycks vara 08.04 och Julia har på sig dubbla strumbyxor! Klockan 2 åker jag och mamma förmodligen till västerås en sväng, upp till sjukhuset för lite allmäna undersökningar. Skolan väntar!

Man kan säga att det har funnits bättre dagar i mitt liv. Hektiskt. Stress. Några minusgrader för mycket. Utan vantar klockan åtta en måndagsmorgon. Fin start. Hur som haver. Jag kom hem för ungefär fem timmar sedan, vilket innebär att jag har legat som en geléklump på golvet lika länge. Väldigt avslapnande.

En väldigt söndig söndag utan dess like. Jag är trött och extremt oförberedd inför morgondagen. Det var först igår som jag kom på att skolan började just efter helgen. Hej tidiga morgonar och läxor. I'm out.

Jag vet inte hur mycket pengar jag har lagt ner på mitt hår den här veckan, säkerligen mer än vad jag egentligen har råd med. Men igår kväll, strax 16.30, skedde ett mirakel! Den apelsin/morot/trafikkonsliknande färgen stack sin kos. Nu mera är jag lika röd som en tomat, eller nått. Fint blev det i alla fall.

Resultatet efter en blekning och en röd toning blev. . . intressant. Kanske lite oranget. Okej, det är oranget. Det är så oranget som det kan bli. Jag har oranget hår. Känns superkul att hela släkten kommer på kalas i morgon också. Om turen står på min sida kanske jag har tillräckligt med cash för att köpa en till toning innan morgondagens stora reaktioner. Annars får jag ha på mig min nya grön-och-svart-randiga mössa tills mitt konto fylls på igen. Om 19 dagar alltså.

Om det finns en sak jag verkligen älskar så är det att bråka med dig, för du blir så satans irriterad. Även fast jag också blir arg, är det så satans kul. För du är liten, och du är inte lika erfaren som jag. Jag vet vilka knappar jag ska trycka på, förstår du. Men jag försöker lära dig, och det hoppas jag att du förstår. Att en dag, när du blir riktigt jävla pissed-off på någon ska du veta hur du ska göra. Och tacka mig för det, för det gör jag med kärlek. Och nu växer du och blir äldre på allvar. Verkligen växer. Växer upp. Och blir stor. Ditt ordföråd kommer troligen att utvidgas också, och du kommer sluta säga så korkade saker som man kan skratta åt i veckor. Det gör lite ont där inne. Att du har blivit så satans stor och vuxen av dig. Att du har börjat ta bleslut som har betydelser. Då är det viktigt att du förstår att vilka beslut du än tar, vilka val du än gör och vilka vägar du än går, så står jag alltid precis brevid dig. Håller om dig när du gråter, håller dig i handen när du är rädd och skrattar åt dig när du pissar ner dig. Det är helt sjukt hur mycket man kan älska någon. Grattis Johanna, lillasyster, på 13 års dagen.

Det här lär fungera. Om inte lär jag ångra mig rätt så hårt. Det är som så att jag vill väldigt gärna bli rödhårig, eller, rödhårigare. Några snäpp till. Lite rödare. Jag har fått tipset att bleka hela håret blont, nästintill vitt, och färga håret rött därifrån. Jag är väldigt skeptisk inför detta, men jag tänker göra det i alla fall. Det är någonting jag verkligen vill!

Dagen har i stort sätt inga andra planer. Jag kommer förmodligen bara sitta här och rensa min dator tills jag tagit mig tillräckligt med mod. Eller så sover jag bort ännu en dyrbar dag. However.

In front of the cameraman. Där har vi honom. Min Sony DSC-F828, i egen hög person. Manicken som ligger bakom det flästa och mästa.

Det är just sådant som webbkameror är till för. Jag älskar er!

Klicka på miniatyrerna för att se bilderna i större format
Resultatet från en kamera, snö och för mycket fritid.

Sömnen kom och du som låg så rätt i tiden
Domen föll som tårar mot din skärm
Sömnen kom som en åsikt högervriden
Men mot dollar och yen blir döden lätt ett skämt

Och som ni lekte när ni var barn
Du förlorade ditt krig
Du står ensam kvar
Och ingen kommer till ditt försvar
Så du står givakt med din rygg rak och tar
Fyrahundra slag

JANUARI
Från och med början av 2008 och ca 15 månader baktåt började mitt liv spåra ur. Jag slutade äta och sakta men säkert stupade jag nedåt. Jag fick anorexia. Det är ingenting jag skämms över, det är omöjligt att vara stark alla gånger. Det svarta hål jag hamnade i satte sina spår. Jag äcklas av alla minnen från den tiden, så jag har slängt nästan allt som påminner mig. Jag har aldrig varit så osäker och rädd som jag var då.



FEBRUARI
Jag har inte så speciellt många minnen från februari förutom att jag satt i vardagrumssoffan och ritade nästan hela tiden, när jag inte gjorde det sov jag. Jag orkade inte göra så mycket annat.

MARS
Jag frös hela tiden. Min familj åkte till Bolänge och åkte skidor. Jag tror att alla i min familj grät under den semestern. Jag har aldrig varit så trött som jag var då. Jag var trött hela jag, på allting. På det faktum att det var mitt fel att de jag älskade över allt annat mådde så dåligt. Våren blev min räddning, den var väldigt fin.

APRIL
Det jag kanske minns mäst från April var när Jag, Glenn och Madde tog med Terre och badade. Jag har 487585 bilder från den dagen. Jag sa hejdå till mitt blonda jag och färgade håret ljusbrunt till en början. Jag minns också när Jag, Emma och Pernilla praoade på mammas dagis och när vi åt jordgubbar på mormors ballkong. Åh, när Jag, Malin och Glenn klädde ut oss till fjortisar och åkte till västerås. Då var jag helt borta i huvudet. Jag var
föresten borta i huvudet hela April.



MAJ
Jag färgade håret ännu brunare och gick omkring i mina supersmå slitna jeans från gina tricot dagarna i ända. Om jag känner rätt så tror jag att det var i Maj som jag började fotografera sådär supermycket. Och när Jag, Lydia, Linus och Johannorna hade en hel biosalong för oss själva när vi såg '17 again'. Den 31 hade vi årets andra dansuppvisning, jag var så glad då.

JUNI
Jag hängde en del utanför konsum med Glenn och käkade jordgubbar. Där hittade jag en kråkunge som jag tog hand om en stund. Och skolavsluntingen. Den skolavslutningen då jag hade en rosa klänning på mig. Det känndes så satans bra att vara ifrån skolan. Jag var jättemycket i Lunger med Glenn, åkte båt och sjöng på Kent och Håkan. Jag lärde mig att älska att bada.

JULI
Den första Juni åkte Glenn och jag till Stockholm och bodde hos Johan och Stefan ett tag. Från och med det började jag må ganska bra, faktiskt. Jag började lämmna saker och ting bakom mig. Vi sov hos Lina på landet och åt flatbröd, haha. Min familj åkte till Danmark och gick på tivoli där jag träffade en jättesöt tant.

AUGUSTI
Jag fyllde 14 och skolan började igen. Jag kom tillbaka 1000 gånger starkare.

SEPTEMBER
Jag och Lydia åkte till Stockhkolm stad och såg Håkan på Grönan, och det var efter det som jag började lyssna mer och mer på musik. Jag åt på Donken hela tiden av någon anledning. Och räkor. Jag åt så mycket räkor!

OKTOBER
I Oktober förändrades väldigt mycket, som att jag vaknade efter en lång sömn. Jag blev riktigt kär för första gången, jag träffade många nya människor och jag förändrades till en helt annan människa. Det var kanske bäst att det blev så, som att jag tog igen all den tid då jag hade isolerat mig från allt. Jag spenderade väldigt mycket tid tillsammans med Emma.

NOVEMBER
Jag stickade konstant, all the time. Till det lyssnade jag på Arctic Monkeys. Jag fyndade på Ullared med Madde också. Jag blev lite mer känslig här tror jag. Eller känsligare. Jag började ta saker på större allvar än innan. Jag blev föresten rödhårig.

DECEMBER
Efter alla slutmoment i skolan så har jag inte pluggat någonting. Jag strejkar. Vi firade julafton hemma med några nära och kära, en riktigt fin jul fick vi. Jag åkte upp (ner?) till Stockholm och träffade Josefine, och det var också riktigt fint. Jag har åkt pulka och druckit varm choklad, skrattat mer än vad jag brukar och jag har fått biljetter till Kent. Jag klarar mig ett tag. På nyår blev det trerätters hemma hos Danne med Ruth & co. 



Mitt år började förjävla dåligt, det är ingen tvekan om det. Men ibland måste man välja bort saker och kämpa för andras skull. Jag har blivit sårad och jag har sårat, och det finns många som inte tycker att jag är just den bästa människan, men samtidigt finns det folk som älskar mig. Som man säger, man väljer vad man vill se.